Ramlade över den här artikeln som blev delad på facebook. Den handlar om Roland Paulsens nya bok som berättar om Arbetsförmedlingen som ett straffsystem som ska göra det besvärligt att vara arbetslös. Andra halvan artikeln handlar mer om frågorna: varför är det sån hets kring arbete?
En sak som både jag och Roland verkar undra över är: Vad är meningen med att ständigt öka effektiviteten om vi fortfarande måste jobba lika mycket? När ska vi börja plocka ut all ökad produktivitet i fritid istället?

– Det här är en jättekontrollapparat. Arbetsförmedlarna kontrollerar de arbetslösa, men arbetsförmedlarna är i sin tur väldigt hårt kontrollerade av det man kallar för New Public Management, alltså datasystem där de måste mata in allt det de har gjort och som de själva uttrycker det, till slut blir det viktigare att tillfredsställa systemet, än att tillfredsställa de arbetslösa, säger Paulsen.

Att jobba är det eftersträvansvärda. Att bli arbetslös och hamna utanför är det som får oss att känna oss värdelösa. Skräcken över att stå utan jobb, är det som får majoriteten av oss, som har ett jobb, att jobba så mycket, menar Paulsen och i vårt vardagliga arbete där vi oftare lyder än frågar oss varför, riskerar vi att förlora något:

– Problemet märks när vi pensionerar oss och vi har vant oss vid att lyda. För då finns inte alltid den här kreativiteten kvar som barn har. Barn har ju inga problem med att sysselsätta sig själva. Plötsligt så vet man inte vad man ska göra med den frihet man har och där märks det att finns något i människan som går förlorat i den här processen.

Behovet av arbete minskar
Men vi måste ju arbeta också, vi måste ju fortfarande ha råd med mat?

– Ja, vi kommer ju inte att kunna sluta jobba helt, för överlevnad. Men det intressanta är ändå att behovet av arbete bara minskar och minskar i takt med den teknologiska utvecklingen och det är där jag tycker det finns en potential som är långt ifrån fullt utnyttjad. Alltså bara under 1900-talet har produktiviteten ökat 20-falt och vi har inte tagit ut den i form av frihet än.

Paulsen driver också en egen agenda bortom studien av Arbetsförmedlingen. Han är arbetskritisk och tycker att vi alla ska gå ner i arbetstid och dela de jobb som finns mellan oss. För resten av tiden ska vi ägna oss åt det vi själva vill göra med våra liv.

”Ekonomiskt tvång”
Vägen dit är att börja sluta bara lyda på jobbet:

– Arbetslöshet skulle ju kunna vara ett himmelrike. De flesta av oss vill inte jobba med det jobb de har, utan vi gör det på grund av ekonomiskt tvång. Bara det att idag blir arbetslöshet en förbannelse och tanken med det är just att det kan inte vara för bekvämt för dig som arbetslös, därför att då fungerar det demoraliserande för alla de som arbetar. Därför har vi en knepig bild av arbetslöshet och vi tror att det fungerar förslappande, att man till slut blir deprimerad och sjuk. Men om man bortser från att Staten faktiskt straffar de som är arbetslösa, så är det väldigt tydligt att det är arbetet som gör oss sjuka.

Men är detta samhälle du vill ha realistiskt – är det genomförbart?

– Det är absolut ingenting som kommer kunna realiseras i ramen för det här samhället, vilket gör det till en värdefull antites, därför vi kan visa på något väldigt irrationellt med vårt samhälle, nämligen att vi är inte kapabla att göra det självklara, nämligen att arbeta mindre när vi blir mer effektiva.

-Roland Paulsen

Arbetsförmedlingen – ”en lydig kontrollverksamhet”